Samhället är väldigt brett och machokulturen är fyrkantig och stram.

Amanda Swedsudde är yrkeslärare på el- och energiprogrammet. Hon anser att förändringsarbete måste starta så tidigt som möjligt och driver därför ett värdegrundsprojekt på sin skola där eleverna diskuterar sexism, rasism och machokultur.

Amanda har egen erfarenhet av hur kulturen inom byggbranschen kan se ut och efter att ha pluggat normkritik ville el-läraren Amanda Swedsudde göra mer för att förändra byggbranschens grabbiga och otillåtande kultur. ”Vi måste hela tiden hålla igång samtalet om vad som är acceptabelt och inte. Alla förlorar på den jargong som råder.”

 

Vad gjorde ni under värdegrundsprojektet?

Inledningsvis pratade vi om värdegrunder i samhället, hur normer ser ut och fungerar i stort och belyste sexism, rasism och funktionsnormer. Veckan efter gjorde vi det samma men då med fokus på hur det ser ut i byggbranschen.

 

Vad tyckte dina elever?

Till en början var det inte jättepopulärt. De visste inte vad de skulle prata om och undrade om det bara handlade om feminism. Men efter det första passet var det många som hajade till. Nästan som att: Shit, jag har alltid känt mig lite konstig, men nu förstår jag att det inte är mig det är fel på”. Det fanns såklart också dem som tyckte att det var superdåligt och helt onödigt. Men man kan inte förvänta sig att alla känner sig upplysta, fångar man upp någon så är det ändå värt det.

 

Märkte ni någon skillnad efter projektet?

Ja, vi hade workshopen i februari och nu hade vi ännu ett samtal om machokultur när eleverna kom tillbaka från sin praktik, det var en viss skillnad.

 

Hur ska ni följa upp arbetet?

Jag tror på en konstant dialog om det här. Ju mer man pratar om det, desto mer normalt blir det att se det i deras vardag. Det är jättebra att ha små workshops, men i det långsiktiga arbetet måste man ta det när det händer, uttrycker någon elev en kränkande kommentar måste man fånga upp det direkt. Fråga vad menar du? Och hela tiden visa vägen för vad som är acceptabelt och inte.

 

Vilka är de största utmaningarna i att sträva mot en jämställd och tolerant elteknikbransch?

Den största utmaningen är att skapa förståelse. Är man så pass priviligierad att man aldrig har upplevt en diskriminering eller kränkning så är man ganska oberörd och då ser man inte det som sker. Ett av de största problemen med byggbranschen att majoriteten är vita, medelålders män och i vårat samhälle är det de som oftast är de mest priviligierade. Jag vill skapa förståelse bland mina elever, öka empatin för människors olikheter och svårigheter.

Upplever du att det är många killar som känner sig obekväma eller ovälkomna i den rådande kulturen?

Jag tror inte egentligen att någon är bekväm i den, utan bara att vissa är mer eller mindre vana. Machokulturen är som locker-room talk, har man spelat i ett hockeylag när man växte upp så har man kanske fått lära sig att vara lite hård och ta gliringar. Men alla har inte det i bagaget. Många elever känner ångest och orkar inte vara med, för att de upplever att de inte får vara som de är. Machokulturen handlar ju inte bara om kvinnors ojämställdhet mot männen, utan också om hudfärg, etnicitet, sexuell läggning och funktionsvariationer. Samhället är väldigt brett och machokulturen är fyrkantig och stram.

 

Vad behöver vi göra? Behövs det fler samarbeten mellan skolor och näringsliv?

Det som behövs är fler män som är engagerade i jämställdhetsfrågan. När vi hade vår andra dag under workshopen och fokuserade på byggbranschen deltog två killar från facket som pratade om machokultur i byggbranschen, då märktes tydligt hur polletten trillade ned hos många elever. När män pratar om feminism så faller det ut på ett annat sätt, för många upplever att kvinnor pratar om det för egen vinning. Vi måste få in fler killar och det måste finnas ett större engagemang bland män framförallt.

 

Tycker du att det finns en skillnad i fördelningen av ansvar mellan skola och arbetsgivare?

Nej egentligen inte, vår huvuduppgift i skolan är att utbilda goda medborgare och tanken är ju att sedan tar arbetsgivarna över och fortsätter skapa goda vuxna medborgare. Det är där jag känner en rädsla. Vi gör en överlämning av väldigt bra och fina killar, men så träffar man dem några år senare och de har förändrats helt i sin attityd. Men det finns många företag som jobbar aktivt med det här. Några av mina elever beskriver hur företagen de jobbar på håller möten varje vecka om machokultur och då känner jag:  Wow, här händer det någonting! Andra elever berättar historier om att grabbarna visar nakenbilder på sina flickvänner vid fikaborden och, då känner jag det motsatta…

Går det åt rätt håll? Hur hoppfull får man vara?

Jag tycker att det går åt rätt håll. Många företag tar upp de här frågorna. Ju mindre företagen utvecklas desto mindre angelägna och populära kommer företagen vara senare. Företag som jobbar för att skapa inkludering och en jämlik kultur kommer automatiskt bli en mer attraktiv arbetsgivare.

 

Foto: Henrik Sannesson